Det hela började egentligen redan på midsommaraftonen
år 2000.
Ett gäng SM3:or hade samlats för att fira hemma hos
Classe SM3GSK. Bara några dagar innan hade det
 tillkännagivits om de nya IOTA numren.  EU-176 fanns
helt plötslig, den var nära oss, och helt okörd.

”Farbröderna” satt givet och spånade runt detta under
(hela) kvällen. Det ältades mycket över vilken ö som var
lämpligast att aktivera, samt vilken utrustning som behövdes,
och vilka moder (PSK31)  som skulle aktiveras.
Kanske var det sommarens IOTA test helg,

som var rätt tidpunkt ?
Det blev mycket prat under kvällen, men ingen expedition…….

 

2001 blev det inget gemensamt midsommarfirande p.g.a.
Friedrichshafenresa. Men Classe GSK körde IOTA testen
med enkla medel från Grimskär,

FT-847 barfota, en R5:a och G5RV ner vid sjöboden.

Placering = 61, QSO = 778, Mults = 143, Score = 705.705

 

Under 2002 års midsommarfirande också denna gång hemma
hos Classe. fortsatte ”farbröderna” sina IOTA diskussion,
när, var, hur, varför o.s.v.
Det blev mycket prat och ingen expedition.

 

2003 års midsommarfirande denna gång hemma hos SM3EQY,

”farbröderna” diskuterade, om denna nu nästan utopiska bedrift
att aktivera EU-176 Det blev mycket givetvis mycket prat även
denna gång, men ingen expedition.

 

När nästa midsommar närmade sig,
började några av ”farbröderna” smygförbereda.

Dessa funderingar presenterades när diskussionen,
efter bara en kort stunds firande, denna gång hemma hos 
Håkan SM3HFD som vanligt gled in på IOTA körning från
EU-176. Alla tyckte att upplägget med att hyra in oss på
Grimskär, i Anders SM3XGV:s sommarhus tillika
VHF-test QTH, var intressant, och mot alla odds började
planerna detta år ta form. Det blev under kvällen mer
och mer en fråga om att göra en rejäl testsatsning. 
Dubbla stationer skulle det vara,
 loggningsdatorer i nätverk, antenner för alla band.

Och allt detta skulle fixas fram, tillverkas, transporteras
och monteras ute på ön  under de nästkommande veckorna.
Tur att det snart var semester, och att inga resor var inplanerade.

 

Vi delade in teamet i två grupper, med olika ansvarsområden.

”Norra gruppen” GSK, EVR, CXS fixade fram riggar, slutsteg,
matchboxar, loggdatorer, loggprogram, mm
(föll sig naturligt då dessa herrar är inbitna KV rävar,
och har massor av burkar med oscillatorer som svänger
”väldigt långsamt”).  ”Södra gruppen” JGG och XGV
som oftast hörs på högre frekvenser,
och som egentligen anser att KV körs bäst med en tråd

i ett äppelträd,  fick fixa resten,  d.v.s. mat, logi,

transporter, antenner, antennuppsättning mm,
även detta logiskt, eftersom vi bor nästan 20 mil närmare ön

 

Veckorna rusade iväg utan att någon i teamet egentligen gjort
något. 2 veckor innan testen hade vi kommit igång
med dagliga sked, där det bestämdes att JGG och XGV
skulle åka ut och montera antenner helgen före testen.

På väg till Söderhamn och transporten ut till Grimskär,

åkte jag förbi GSK:s antennförråd i Skog, och plockade

upp en vertikal. Anders XGV plockade med sig koaxkabel,

koppartråd och hisslinor. På fredag kväll tillverkades dipoler

för 80 & 40 meter, ca 22.00 hade vi sked med ”norra”.


Dom hade tänkt till,
EVR skulle tillverka en 3 bands beam under helgen.Och vi,
fick fundera ut var och hur den skulle monteras när de tog

den med sig nästa helg…


Lördagen ägnades mestadels åt att kasta bort kastlod,

och att trassla med trassliga linor,

(VHF beamer är mycket lämpligare att montera) .

Fram på eftermiddagen var i alla fall dipolerna på plats
i de höga tallar som omgärdar QTH:t och en R5:a satt
 på ca 10 meters höjd strax utför huset,  antenner för 70cm
för förbindelse med  DX-cluster via Internet Gateway

i Söderhamn var monterade, men denna förbindelse
fungerade dåligt. Efter att fram på eftermiddagen ha fixat
lite käk, och funderat på hur KV-beamen skulle monteras,

kom XGV fram till att enda möjligheten var att fixa upp
en mast. Vi tog styrpulpetbåten in till land,
och en biltur för att kolla in lämpliga objekt.

 

På FRO-gården låg det några sektioner som inte var
allt för tunga och klumpiga.  Peder YUB och några
andra FRO:are var där och grävde dränering runt
huset med en minigrävare,  Grävaren var ditfraktad
på en stor personbilssläpvagn,  så grabbarna fick helt

enkelt hjälpa till att lasta mastsektionerna på släpvagnen,

och att köra ner dessa till småbåtshamnen.


På båtklubben var det full fart,
året stora grillfest med minst hundra deltagare,

Och alla hundra stirrade förundrat på oss när de
6 meter långa mastsektioner lyftes ner i den lilla båten,
för vidare transport ut till Grimskär.

Båttransporten gick relativt bra,
men vi fick stanna upp strax före den trängsta passagen
mellan grynnorna, vi hade fått förskjutning i lasten

och kunde inte styra styrbord, detta var lätt fixat,

bara att flytta på ena sektionen några cm.

Dessa lyftes i land, och transporterade med en
skottkärra fastspänd på mitten,

och ändarna i fri luften till öns högsta punkt.  

 

Klockan hade då hunnit bli 22.00 och det var dags

för kvällsskedet med norra gruppen. Där kunde vi meddela
ett en fackverksmast nu fanns på ön, och att Tord fick lägga

på ett kol och bygga färdigt yagin nån gång, samt vi skulle

ägna söndagen åt att göra ett lämpligt fundament åt masten,

inte för att vi viste hur, men det skulle nog ordna sig efter

några timmars välbehövlig vila.

 

Efter frukost, några timmars funderande och letande efter
lämpligt material började en plan ta form. Masten skulle

placeras mellan två granar som stod med en meters lucka.


Dessa skulle kunna fungera som stödpunkt längre upp och på

det viset minska belastningen på vårt ytliga fundament,
för att gräva ner något för hand i ett stenröse, hade ingen av
oss lust att ens försöka. Det ytliga fundamentet kom att bestå
av två stycken 3 meter långa gamla u-balkar, på vilka mastfoten
skruvades fast. På varsin sida om granarna fästes en grov
träplanka, med hjälp av några aluminiumprofiler och långa
bultar. Efter att ha ”vägt in” arrangemanget,
monterades en mastsektion,  och vi kunde enkelt vicka
upp sektionen för att kolla  att allt var i lod.
Arrangemanget kompletterades med en fastbunden

planka på ca 4 meters höjd.

 

Under nästkommande vecka hade vi sked varje kväll,
och listan med fixningar blev allt längre.
Vi skulle t.ex. behöva bandpassfilter,
dessa fick hämtas på SK3W i Österfärnebo.


Antennen på Internet Gatewayen behövde riktas om.
Reservriggar skulle packas med, mat inhandlas mm.
Under någon av veckans sked dök Hans SM3TLG upp,
och beslutade sig för att delta som operatör,
men kunde inte komma ifrån förrän på lördagen.
Vilken taktiker, han slapp alla slitsamma förberedelser,
men fick vara med om själva testen.

 

Testhelgen.

GSK, CXS, JGG och XGV
sammanstrålade redan strax före lunch i Söderhamn.

Efter en rejäl restauranglunch, packade vi båten full
med prylar och for ut till ön. Eftermiddagen ägnades
åt att montera ihop beamen en JP tribander, rotor och
kablar i masten. Vi provade även att försöka resa den,
men det var för tungt, vi kom bara några meter.
XGV berättade att det fanns en gammal vinsch
under en presenning nere vid sjöboden.


Vi släpar upp den så ordnar det sig.
Men i själva vinschmekanismen hade getingarna byggt bon
under många år, vi fick ge upp, de var ju fler än oss,
och argare. Det gick helt enkelt inte att komma åt denna
så välbehövliga vinsch. Extra lyfthjälp tillkallades via radio,

YUB och son anlände i egen båt fram på kvällningen.
Nytt lyftförsök gjordes men kom bara en meter till.
Vi fick så lov att invänta EVR:s ankomst.
Han hade först jobbat hela fredagen,

och sedan efter att ha fyllt den lilla golfen från golv till tak
med radioprylar åkt ner från Sundsvall.

Med all denna mänskliga kraft, mycket linor och
otrolig envishet kom masteländet upp.

Att Tord är en sådan kraftkar är det nog få som har insett.

 

Efter att ha testat av flera riggkombinationer, filter,
massor av ferriter, jordledningar, som anslöts till en lina
som till slut drogs ända ut i havet, nåddes en
fungerande 2 station uppställning  där 2 SB220 stod i mitten
med TS-930 och FT-1000mp på flankerna.


För loggning var två lapptoppar med XP var planerade,
men fick överges strax före avresan,
loggprogrammet trivdes inte i den miljön.
De ersattes av två stationära 98 maskiner,
som vid driftsättandet på ön visade sig ha monitorer
som strålade minst lika mycket som slutstegen.
Serviceteamet utrustade med sniffer och KV-mottagare,
fick åka till fastlandet för att söka efter tystare monitorer.
(bra metod, ta gärna med utrustningen redan i datoraffären).

 

Testen kördes med de efter allt detta strul redan
hårt slitna operatörerna, och en fräsch utvilad nyanländ TLG.
Multiplierstationen visade sig ha stora svårigheter
att ta sig fram i pileupparna, det är inte lätt att slåss
med en enkel GP och trådantenner mot bättre rustade
fasta stationer. Efter några timmars tid blev det omöjligt
att köra båda stationerna samtidigt,
trots idog felsökning hittades inte orsaken förrän efter testens slut.
Jordlinan som gick ner till havet hade blivit upphängd i några träd
för att förhindra snubblingar efter en gångstig.

Testresultatet var ändå hyfsat med tanke på omständigheterna.
Konditionerna var helt under isen,
så det blev nästan inga QSO:n under de sena nattimmarna.

Placering = 16, QSO = 2257, Mults = 262, Score = 3.386.874  
(bästa SM station)


Trots eller kanske på grund av allt strul tyckte alla deltagare
att det varit en trevlig upplevelse, och jag tror att alla vill vara
med igen, om det blir en repris under 2005.

 

73 de SM3JGG